Källor.

Ett mål jag har för den här sommaren, förutom att äta kopiösa mängder glass och att besöka många europeiska städer, är att starta eget företag. Drömmen vore att ha en ateljé där jag kan sitta och skriva och illustrera. När jag ser bilder som dessa så spritter det i hela mig!

Igår åt jag middag på Vintervikens trädgård med Miranda, Sarah, Filippa och My!

Finaste Myran.

Filippa.

Sarah.

Miranda.

Det var så sjukt vackert där.

Gömt mellan kolonilotter och stora prunkande träd.

Vi åt hamburgare som vi grillade själva med en salladsbuffé till. Jag älskar ju hamburgare så jag var nöjd och glad.

När vi var mätta och belåtna och solen började gå ner så promenerade vi till tunnelbanan igen.

:-D

Fast först gick vi upp på en kulle.

Där var utsikten skitfin.

Favoriter <3

Har helt glömt bort att visa några nya plagg från Sheinside! Här är en kjol med bästa geometriska mönstret. Sånt går jag igång på.

Den här blusen föll jag för direkt, spets kan ju liksom inte bli fel. (hehe det märks att jag har pratat mode i tre veckor nu)

Idag hade vi sista inspelningen av Vad har du på dig? Här är jag när vi var helt klara, glad och lite sorgsen på samma gång! Den silvriga polotröjan är ny och kommer från Asos.

Efteråt gick vi och firade med lunch. Här är Henrik och Staffan från Tonic Produktion, samt min vapendragare Elin.

Rimmad lax med stuvade potäter!

En annan bra sak är att jag har blivit antagen till Jakobsbergs folkhögskola, kursen Skriv! - Poesi, prosa, dramatik. SÅ GLAD.

Huvudrätt: sparrisrisotto med baconinlindad kyckling. Följ bara anvisningen på avoriorisets förpackning och släng i sparrisen på slutet av kokningen. Linda bacon kring kycklingfiléerna och stek i stekpanna.

Efterrätt: rabarberpaj, enligt det här receptet.

Kjol från Romwe, tröja från Zara, kängor från Dr Martens.

I morgon spelar vi in det sista podcastavsnittet. Vi har jobbat så himla intensivt med Vad har du på dig? de senaste veckorna, så det kommer bli skönt men samtidigt jäkligt tomt. Det har varit så roligt att träffa så spännande och drivna människor, samt att pröva på en helt ny uttrycksform! Ikväll ska jag ta igen med Felix. Göra sparrisrisotto, titta på film och bara andas ut. Så efterlängtat.

I lördags gick jag och My till Beijing8 och åt dumplings till middag. SÅ gott.

Min dejt.

Vi matchade (japp det var meningen), vilket var himla festligt. Vi drack öl och dansade på F12 och hade en väldigt fin kväll.

Såhär rosa var himlen klockan halv fyra på natten. My hade köpt popcorn som färdkost, såklart.

Sedan somnade vi bredvid varandra.

Igår åkte jag till Gästrikland för att gå på min halvmoster Ellinors studentmottagning!

Hela släkten var samlad.

Morfars trädgård är världens finaste.

Såhär såg jag ut i Traderafyndad klänning! Säg hej till vår hund, Boris!

Nu ska jag spela in podcast. Puss.

I sommar ska jag och Felix gå en skrivarkurs i en vecka, med Bob Hansson som lärare. Jag har bara läst hans poesi innan, men för några veckor sedan hittade jag Gunnar på en loppis för fem kronor, så den läste jag direkt. Boken handlar om en man som varit tvungen att pensionera sig eftersom han har genomgått en hjärttransplantation. När hans livs uppgift var att arbeta, hur ska han då göra när han måste "ta det lugnt"? Gunnar försöker få vardagen att gå runt och samtidigt börjar han känna känslor som han aldrig har känt förut. Är det hans nya hjärta som talar?

Jag tyckte framförallt om slutet på den här boken, då Bob Hanssons prosalyriska sida fick rum mer. Boken var inte så dramatisk utan knallar på ganska långsamt, men den är ändå helt klart läsvärd.

När jag och mina storebröder var små läste mamma Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff högt för oss. Hon snörvlade och grät sig igenom sidorna, och jag har alltid kommit ihåg den här boken som extremt sorglig. I Hälsingland läste jag om den, och den är ju så FIN, och snarare rörande än sorglig. Boken handlar om en norrländsk barnaskara under fattigdomen på 1860-talet. När barnens mamma dör, bestämmer de sig för att vandra längsmed fjället och tigga mat och söka värme. Barnens livsglädje och kärlek till varandra är det som är mest rörande, och boken skildrar deras mod och uthållighet. Barnen ifrån Frostmofjället är klassiker som jag verkligen tycker om.

När Jonas Hassen Khemiri kom och föreläste på min högstadieskola skulle vi ha läst den här boken. Det gjorde jag aldrig, eftersom jag tyckte att språket var så jobbigt. Men eftersom Khemiri är min favoritförfattare, alla kategorier, så kände jag ändå att det var dags för mig att läsa hans debutroman. Boken är skriven i dagboksform utifrån femtonåringen Halims perspektiv och skildrar hur det är att leva i ett land där dold rasism finns överallt, och den starka viljan att göra skillnad. Allt är skrivet på blattesvenska, för att använda Khemiris egna ord, och i många fall är det så himla roligt och mitt i prick. Läs.

Här är första avsnittet av min och Elins podcast Vad har du på dig?, avsnitt 1 av 10! Under sommaren kommer ni kunna lyssna på oss när vi snackar mode, träffar intressanta gäster och har det sjukt kul i studion. Varje avsnitt släpps kl. 14 på lördagar.