Bussbekymmer Del 7

Väl valda ord? jo men visst.
Han blev helt stum av hennes skönhet. De hundratals fräknarna på hennes näsa, den lilla rosa munnen, de gröna ögonen och födelsemärket under hennes högra öga som han tyckte så mycket om.
Han vet inte vad han ska säga och anstränger sig för att inte darra på rösten.
"Ehm.." är det enda han får fram och det låter mer som en hostning än något annat. Hon tittar frågande på honom. "Jo alltså.. det är lugnt." säger han och stirrar ned i golvet. Det känns som att ordet FEG står stämplat i hans panna.
Hur kunde han vara så dum i huvudet? Hon stod ju här och pratade med honom och så var det enda han fick fram helt IQbefriade ord!
"jaha.. men vad bra då." svarar hon och vrider på sig. "vi ses." säger hon snabbt och sen går hon och sätter sig på sin plats igen. Fyra säten framför hans.

Pojken dunkar sitt huvud i sätet framför, men när det inte gör tillräckligt ont dunkar han det mot fönstret. Fanjävlaskithelvete.

Han är så arg på henne för att hon orsakar honom så mycket smärta. Fast mest är han arg på sig själv. Hela hans kropp skriker efter henne medan hans hjärna protesterar och vägra sända några tala-smart-signaler. Han vill radera ut henne från hans minne. Trycka på Delete, och sen skulle hon vara borta för alltid. Eller ville han det?

Han lyssnar på regnet som smattrar runt busstaket. När ska första snön komma?
Men framför allt, ska han behöva se den första snön falla ensam?

 

födelsedagsbarnet



Världens finaste mysigaste gulligaste underbaraste vackraste Anna fyller 15 år idag!
Grattis till dig hjärtat. Du är fantastisk!

 

Första advent



Imorse väckte pappa mig och jag tänkte "Vad sjutton, det är ju helg! Kan jag inte få sova ut?" Men sen kom jag på att det är ju förtusan första advent! Så jag svepte in mig i min morgonrock och sprang ned till köket där det var dukat med lussebullar, pepparkakor, en massa tända ljus och sånt där fint.
NU Ã?R DET JUL VÃ?NNER!

 

you you you


Idag har jag varit med historiens bästa Emmy. Vi fikade och sprang sedan runt bland julruschen och tittade i butiker.
NK:s julskyltning var till stor besvikelse. Gräslig! Men annars är Stockholm så fint julpyntat med ljusslingor och sånt fint överallt. På fiket träffade jag även världens gulligaste Jakob som tydligen jobbade där! Grymt kul att träffa honom igen.
Senare mötte jag och Emmy även upp hennes kusin Karin. Trevligt trevligt.
Emmypemmylemmyslemmy. Jag kommer sakna dig så hemskt mycket!

Annars ikväll har jag ätit middag med en liten del av släkten och om en halvtimme är det första advent! Wow.
Ps. Sorry för egochocken på headern. Stå ut! (Update: har tonat ner den lite nu.. hehe..)

 

Bussbekymmer Del 6

När hon vaknade den här morgonen fasade hon för att gå till bussen. Hon hade gått runt och dragit hemma hela morgonen trots att bussen skulle gå om ett par minuter. Hon skämdes så för gårdagen.
Kanske överdrev hon bara.
Varför dessa skuldkänslor, vad var han för henne egentligen? Ingenting, försökte hon intala sig själv.

Bussen kom körande runt kurvan och hon viftar med sin reflex för att busschauffören skulle se henne i vintermörkret. Hela hon darrar av nervositet för att se honom när hon kliver på. Med försiktiga steg går hon bakåt i bussen.
Nu ser hon hans bruna vindrufsiga hår sticka upp bakom ett säte och osäkerheten sprider sig som en bedövningsspruta i hela hennes kropp.
Flickan ökar takten på sina steg och sätter sig på sitt säte, fyra rader framför honom. Hon kan varken sitta still eller tänka klart. Blicken flackar och hon börjar bita på sina naglar.
Hon känner hans blick genom de fyra stolsryggarna. Ã?tminstone tror hon det, och hon börjar vrida och vända på sig.
Nej, det här går inte.
Hon kan inte bara sitta där.

Hon reser sig snabbt upp och går med stadigare steg mot honom. Sen står hon där, nästan orörlig och stirrar på honom.
Han tittar tillbaka, men stirrar snabbt ned i golvet när osäkerheten tar över.
Hon harklar sig.
"Du.." säger hon och försöker fånga hans blick igen. "Jag är ledsen för hur jag behandlade dig igår. Jag vet att vi inte känner varandra eller något, men jag kände att jag verkligen behövde be om ursäkt. Jag var så arg på världen och så gick det ut över dig."
Pojken stirrar ut i mörkret genom fönstret, men vänder sedan huvudet mot henne och öppnar munnen för att forma sina väl valda ord.

 

hurra hurra hurra!


Alla foton är tagna av mig förutom den på mig, såklart.

Här är min fina Hanna som fyller 15 idag.
En solig vårdag i mitten av maj träffades vi för första gången. Tidigare hade vi bara pratat lite via bloggarna men när hon skulle praoa på Stadsmissionen bestämde vi att jag skulle komma förbi och säga hej. Och det gjorde jag! Tillsammans med Esmeralda fikade vi och sedan följde jag med Hanna hem till henne på Lidingö (Den nedersta bilden till höger). Visste ni att det var i hennes pool dem spelade in cornflakes-i-poolen-scenen i Lilla Jönssonligan?
Mot kvällen for vi till Veckorevyns Topshopkväll.

Sedan dess har vi spenderat en hel del timmar tillsammans. Hanna och jag.
Och sen är vi tillbaka på Stadsmissionen där hon har praoat de två senaste veckorna. Jag kom dit och grattade henne (nedersta bilden till vänster) med en brownie.

Imorgon åker min flicka till London. Den lyckosten!
(kika in i hennes blogg och säg grattis, vettja!)

 

Bussbekymmer Del 5

Klumpen i halsen gjorde det nästintill omöjligt för honom att andas och det snurrade i hans huvud. Han hade vågat säga hej, efter en natt fylld av laddande och mod.

Men hon hade inte hejat tillbaka. Nej, hon hade fräst åt honom och gått därifrån med ilskna steg. Hon hade avvisat honom som om han vore en mygga som surrade irriterande runt henne när hon försökte sova.

Det gjorde ondare än någonsin i bröstet och han ville bara sjunka genom golvet på bussen, genom asfalten och till jordens kärna. Hon tyckte att han var en idiot. Då var det till och med bättre att hon inte tyckte något alls om honom, att hon inte visste att han existerade.
Vad hade han gjort för fel? Varför blev hon så arg? Frågorna vimlade i hans huvud. Han kände sig så fel.
Han ville bara skrika ut sin förtvivlan men bet ihop för att inte börja gråta. Han ville inte vara en tönt, han ville inte vara en förlorare som började gråta för allting. Han var inte sån.
Men vem var han egentligen?
Han visste att han var en vanlig svensk tånårspojke med en vanlig familj och bodde i en vanlig villa.
"Men jag är inte vanlig." tänke han. "jag är inte särskilt speciell, men jag är inte vanlig." han försökte övertyga sig själv.
"Inte ens jag själv vet vem jag är." tänkte han och reste sig från sätet och gick av bussen. Hon var bakom honom, det visste han. Men han höll en snabb takt så att han slapp vara nära henne. Så att hon slapp se hur ledsen och besviken han var. Så att hon slapp se vilken mes hon åkte samma buss som varje morgon.

 

motljus


en ny och en gammal bild.

 

Veckans mest lästa artiklar

Veckans bloggtipsDevote gillar: KoftanRecept: Hot chicken wings
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://floras.devote.se