Det bsta med julen.

Hej finisar. Här kommer era kommentarer i form utav julpepp och julaftonslängtan lastat! Som vanligt har jag tagit utdrag ur vissa kommentarer, medan andra är fullständiga. Tack för alla fina tankar och ord! Bildkällorna hittar ni genom att klicka på bilderna.

 

 

Att få sitta till bords med all god mat, se sig omkring på familj, släkt och vänner och bara känna hur hjärtat vill explodera av värme och kärlek av att få ha dem nära.

 

På morgonen, när man tassar upp och pappa står i köket och förbereder julfrukost. Och sen sitter man där hela familjen och äter risgrynsgröt och vörtbröd med skinka på och man släpper alla jobbiga matmonster för en stund, för att det är ett av de mest värdefulla tillfällena med familjen på året. Och efter frukosten öppnar vi julklapparna, fortfarande iklädda våra pyjamas.

 

Att få göra någon glad över en fint inslagen julklapp. Alla leenden och varma kramar på julafton som blandas upp i ett stim av juldofter och dämpad varm belysning medan snön ligger utanför som ett molnigt, mjukt täcke över allt allt det fula.

 

 

Att få dela den där lussebullen med någon man tycker om.

 

När jag var liten var julen magisk. På julaftonsmorgonen vaknade man tidigt som attan, peppad till tusen, och hittade en lapp bredvid kudden. Där kunde det stå typ "Smyg upp och väck din lillebror och titta under hans säng". Där under låg en till lapp "Sjung den finaste julsången ni kan och gå till tvättmaskinen." "Hoppa jämfota hela vägen till mamma och pappas säng och ge dem en julkram. Där hittar ni nästa ledtråd" osv osv osv. Såååååå fint och mysigt och spännande. Hela skattjakten slutade i att vi fick varsin liten julklapp och en kalas-stor julfrukost med hela familjen.

 

Att kyssa honom under misteln och känna sig så himla nykär.

 

Julen är så jäkla mycket kärlek bara.

 

Jullukt är helt klart bästa lukten och det bästa är att även fast man känner dessa lukter varje år så luktar de barndom.

 

 

Det bästa med julen är att få äta mycket mer mat än man orkar och mysa och leka jullekar som man egentligen är alldeles för gammal för.

 

I år valde jag att säsongsjobba i julbodarna på Skansen där jag säljer julmat, lussekatter och glögg iklädd 1800-talskläder. Små asiater springer förbi och fotograferar, kören går sina varv och sjunger julsånger, folk stannar upp vid brasan på torget där bodarna står för att värma frusna fingrar. De gamla farbröderna med bjällror på knästrumporna kommer förbi varje morgon och viftar med sina träkäppar och ropar: "Trevlig arbetsdag!" Varje kväll när det mörknat och man är på väg ut ur Skansens portar knarrar snön under fötterna och vid utgången finns bara glödande aska kvar i brasan. Så otroligt fint att få jobba med att skapa julstämning hos alla frusna stockholmare och roade turister.

 

Mitt allra allra bästa i världen är när det är söndag och helgen har varit full av världsbästa partyn och panikdans och man har städat rummet, badat och bäddat med nya lakan. Sen släcker man alla lampor förutom adventsljusstaken och lägger sig i sin kalla säng och lyssnar lågt på julmusik och tittar ut på all snö utanför och blir alldeles pirrig över att det snart är julafton och att allt är så fint trots att man fryser ihjäl när man åker till skolan.

 

 

Att behöva springa till bussen bara för att man måste hinna med att se julkalendern innan skolan börjar.

 

Mamma har så mycket att göra under julafton, så mycket matlagning och städning att stå i. I år ska jag se till att hon får njuta ordentligt - det skulle vara det allra bästa med den här julen.

 

Det finaste för mig är att ångesten som min trasiga familjehistoria framkallar under julen också blandas med doften av pepparkakor och apelsin. Att alla, oavsätt familjerelationer, blir så himla himla mänskliga.

 

Att gå upp tidigt på julaftonsmorgon innan resten av familjen har vaknat. Att sedan smyga tyst fram, så man inte väcker de andra, till den pyntade granen för att vrida på ett av ljusen så att hela vardagsrummet lyses upp av julgransljus. Att sen tända en brasa, värma en kopp choklad och bre en macka julvört och till sist sätta sig i soffan under ett täcke för att se solen sakta smyga sig fram bakom horisonten medan man väntar på att resten av familjen ska vakna. Det är något av det bästa med julen för mig.

 

 

Snön. Häromdan stod jag ute i snöfallet med min bästa vän. Hon har det mörkaste håret man kan tänka sig och så föll det små, välformade snöflingor i hennes hår och landade på hjässan. Riktiga kristaller såg det ut som.

 

Att få komma hem till Stockholm i två veckor!!!!! Och att kunna gå till kylen och norpa köttbullar.

 

Jag tycker att dom flesta delarna är bra med julen. Bakandet, fixandet och att umgås lite extra med familjen. Men egentligen är det själva känslan som är det bästa; än man går där i affären och ser alla dekorationer, hör musiken spelas och får som en röd och doftande känsla inombords. Lukten av julen. Och om man har tur, stora,vackra och gnistrande snöflingor som singlar ner och sveper med vinden.
Sedan finns det såklart dom lite ledsamma delarna av julen. Vetskapen om att det inte är alla som har någon att fira med. Barnen som inte får några julklappar eller det som hör julen till för mig. Minnena från när jag var liten efter julen då skolan började igen och alla jämförde vad dom hade fått i julklapp. Dom andra hade fått allt möjligt fint som jag aldrig någonsin kunde tänkas få. Dom fick nya mobiltelefoner och jag fick en docka om jag hade tur. Men jag var lycklig och nöjd ändå. Men det var vad dom tyckte, att jag ansågs som fattig som gjorde ont. Just därför tycker jag ännu mer om julen nu när det inte längre spelar någon roll vad jag får i julklapp. Och det sporrar mig till att lyckas så att mina framtida barn skall kunna få bättre julklappar bara för att jag vill.

 

 

När man sitter under täcket tillsammans med sin lillasyster, sin allra bästa vän, och kollar på det där sista avsnittet av julkalendern.

 

Det absolut allra bästa med julen är att jag får slå in massa paket i olika papper, med olika snören, i olika kombinationer. Pröva nya sätt att slå in knasiga former och använda flera olika papper och snören på samma paket.

 

Det finns ingenting med julen som jag inte älskar, men något av det bästa är julklappsutdelningen. Vi är en väldigt liten familj som firar jul ihop, så vi tar god tid på oss och läser rim och gissar innan vi öppnar paketen. Det kan ta flera timmar. Farfar har en liten röd fickkniv vars sax vi klipper upp snörena med och det har vi gjort alla jular så länge jag kan minnas. Farfar har också en jättefulsöt slips med tomtar på som jag blir lika glad av varje år.

 

 

Julen är mysig men handlar mer och mer om att köpaköpaköpa. I år ska jag därför stå och dela ut mat till hemlösa för att sen på kvällen fira med mamma, syster och styvpappa. Kommer bli en perfekt kombo tror jag!

 

Det bästa med julen är att han kommer hem, så att jag slipper sakna honom så som jag gjort varenda kväll den här hösten.

 

För några dagar sedan frågade mina yngre syskon om jag ville följa med dom ut och leka i snön, men jag svarade bara med ett tråkigt nej. Sen ångrade jag mig så mycket när jag såg deras små rosröda kinder när dom kom in, att jag letade fram mina gamla vinterkläder som jag inte använt på flera år, och gick ut och lekte i snön jag också. Blev som ett litet barn igen, skuttade liksom fram och tillbaka tillsammans med min hund i snön, gjorde snöänglar i mörkret och kände hur nostalgin pulserade i hela kroppen. I efterhand ångrade jag mig att jag inte följde med dom ut från början så att vi hade kunnat gjort något tillsammans.

 

För några timmar glömmer man hur brustet allt är för det är liksom lagat de där timmarna.

 

 

Skrivstafett 4.

Här kommer fortsättningen av följetången som ni ska vara med och skriva! Detta är del 1-4 av en tiodelars skrivstafett och ni får skicka in era fortsättningar här i kommentarsfältet. Hur ni väljer att skriva fortsättningen är helt upp till er, men den ska vara ca 200-250 ord lång och sluta med något som är spännande att fortsätta på. 

 

 


Söndag förmiddag, 11.28: hon vaknar av att solens vita, ettriga ljus pressar sig genom de tunna gardinerna och fram till hennes omtöcknade ansikte. Rummet är kvavt och kroppen känns så abnormt tung under duntäcket. Huvudet dunkar.


Gårdagen är höljt i ett dunkel och endast fåtalet fragment kan hon dra sig till minnes. Munnen är torr och hon fingrar på sina fnasiga läppar och påminns om den skäggstubbiga kind som hon mötte kvällen innan. Hans tunga andedräkt av öl och mentolcigaretter och så den där svarta blicken som gav henne kolsyra i benen. På stapplande ben tar hon sig till badrummet och ser sig i spegeln medan hon stödjer händerna mot handfatets kanter. Hon är rödögd, men blicken är också fylld av något annat. Kanske är det hopp. Hon minns hans kalla händer runt hennes midja, gåshuden och den behagliga rysningen utefter ryggraden. Minns hans entusiasm när de diskuterade radikalfeminism och hur de låg mitt på den stora, asfalterade vägen utanför den dånande klubben och skrattade högt och okontrollerat åt saker som hon inte längre kommer ihåg vad som var så roliga.


Hon dricker sig andfådd direkt från vattenkranen och går tillbaka till det inbjudande havet av täcken och kuddar i sängen. På nattygsbordet ser hon mobilens display lysa upp i ett vitt sken medan den flyttar sig några millimeter på grund av vibrationerna. Ett sms. Det är ett verkligen ett sms från honom.

 


”Frukost?”

Ett ord. Ett frågetecken. Hon förundras över hur en enkel fråga kan göra allt så komplicerat. Hon vet vad hon vill svara, men hon vet också vad hon borde svara. Hon suckar djupt. En försiktigt bubblande lycka i magen men samtidigt en tung ångest-sten i bröstet. Hon vänder sig på rygg, och på mage, och tillbaka på rygg igen under de ljusblå lakanen och blundar. Lakanen luktar sköljmedel och lite rök. 

 

Efter att hon tappat bort sina vänner bland de hundratusenmiljoner andra människor på klubben, så stod hon ensam mitt på dansgolvet och plötsligt stod han bara där. Egentligen tycker hon att mentolcigaretter är det äckligaste i hela världen men det var något med hans blick och han sätt att röra sig mot henne. 

 

Hon reser sig ur sängen igen och tassar försiktig ut med mobilen i ett hårt grepp i handen. Hon öppnar balkongdörren försiktigt så att den inte ska gnissla och sätter sig på den rangliga plaststolen. Solen värmer hennes ben och hon läser igen. Ett så enkelt formulerat sms kräver ett lika enkelt svar. Ja eller nej. Hon skriver och skickar iväg snabbt så att hon inte hinner ändra sig och smyger in till sovrummet igen. Kroppen under täcket rör sig sakta. Hon kryper ner nära och pussar honom försiktigt i nacken.    

 


Han vänder sig sakta om och tittar på henne. De varma hasselnötsbruna ögonen brukade få hennes hjärta att volta värre än en kinesisk gymnast, men nu var det länge sen hon ens kände minsta lilla fladder. De hade älskat varandra så starkt att folk de mötte omöjligt kunde undvika den. De hade lovat varandra att aldrig, aldrig skiljas åt. Och det var nog mest därför de fortfarande höll ihop, om hon skulle vara helt ärlig.

Hon var så trött på honom.

”Du var ute länge igår.”

Han hade tydligen varit vaken när hon tumlade in genom dörren till deras gemensamma lägenhet. Fan. Paniken ilar igenom henne. Hon känner sig smutsig och försöker dra sig ifrån honom.

”Jag vet. Förlåt, det var inte meningen… Jag var… Jag menar, det blev så. Klara blev så packad, jag var tvungen att hjälpa henne men alltså…” Hon känner för varje ord hon får fram hur falskt det låter. Det är ett under att han inte ifrågasätter henne. Istället sträcker han ut armarna mot henne, försöker att dra henne till sig. Men hon slingrar sig ur hans grepp och kliver istället ur sängen. Hon börjar klä på sig. Ångesten dånar i hennes kropp. Men där finns också något mer. En längtan efter äventyr och passion.

”Jag ska till tandläkaren. Rutinundersökning. Hejdå.”

Hon rusar ut ur huset och springer iväg längs gatorna. Bara något kvarter ifrån fiket stannar hon för att hämta andan. Hon svänger runt hörnet och hennes ansikte spricker upp i ett stort leende.

 

 

Euforiskt slänger hon fötterna framför sig. Hon skrattar där hon springer. Kan inte sluta le. Får dåligt samvete över att ha lämnat honom där i sängen bland tomma täcken och ihåliga ord. Får dåligt samvete över att hon egentligen inte har så dåligt samvete. Men det borde inte finnas några borden i kärlek. Det är som om tusen hästar för första gången spritter av vårsol. Kraft. Hovar mot gräs och för stora Dr Martens mot en redan nertrampad asfalt. Glädjen hos ett barn som inte förstår konsekvenser, eller har förstånden att glädjas åt det hon redan har. Men allt drunknar i euforin. 

De sista hörnen rundar hon långsamt. 
De sista tankarna tänker hon stressat. De första orden säger hon avvaktande. De första blickarna flackar. 

I väskan har han två mackor inslagna i aluminiumfolie (för plastfolie inte skyddar lika bra och mosiga mackor är inte gott att äta) och i den lilla termosen starkt kaffe. Hon stirrar tvivlande på honom. 

"Du skämtar. Jag fattade inte att jag skulle ha med mig frukost"
"Pucko. Vad trodde du." Säger han och slår henne lätt på huvudet. 
"Du kan la få en av mina då, men inget gnäll om att brödet är torrt!" Han ler snett med en cigarett i mungipan. Det får honom att se lustig ut.

På en bänk omringade av duvor, delvis hennes eget fel då hon kastar torra brödsmulor till dem, sitter dom och småpratar. Delar på en termosmugg. Följer de nervösa duvorna med blicken. 

 

"Slänger du bort mitt fina bröd?!"
"Det var äckligt."

Han skrattar och drar henne till sig.

 



Del 1 av mig, del 2 av Ellen, del 3 av Anna, del 4 av Karolin. Klicka på bilderna för bildkällor.

Hur tycker du att det ska fortsätta? Skicka in ditt bidrag i kommentarsfältet nedan.


 

Skrivstafett 3.

Här kommer fortsättningen av följetången som ni ska vara med och skriva! Detta är del 1-3 av en tiodelars skrivstafett och ni får skicka in era fortsättningar här i kommentarsfältet. Hur ni väljer att skriva fortsättningen är helt upp till er, men den ska vara ca 200-250 ord lång och sluta med något som är spännande att fortsätta på.

 

 


Söndag förmiddag, 11.28: hon vaknar av att solens vita, ettriga ljus pressar sig genom de tunna gardinerna och fram till hennes omtöcknade ansikte. Rummet är kvavt och kroppen känns så abnormt tung under duntäcket. Huvudet dunkar.


Gårdagen är höljt i ett dunkel och endast fåtalet fragment kan hon dra sig till minnes. Munnen är torr och hon fingrar på sina fnasiga läppar och påminns om den skäggstubbiga kind som hon mötte kvällen innan. Hans tunga andedräkt av öl och mentolcigaretter och så den där svarta blicken som gav henne kolsyra i benen. På stapplande ben tar hon sig till badrummet och ser sig i spegeln medan hon stödjer händerna mot handfatets kanter. Hon är rödögd, men blicken är också fylld av något annat. Kanske är det hopp. Hon minns hans kalla händer runt hennes midja, gåshuden och den behagliga rysningen utefter ryggraden. Minns hans entusiasm när de diskuterade radikalfeminism och hur de låg mitt på den stora, asfalterade vägen utanför den dånande klubben och skrattade högt och okontrollerat åt saker som hon inte längre kommer ihåg vad som var så roliga.


Hon dricker sig andfådd direkt från vattenkranen och går tillbaka till det inbjudande havet av täcken och kuddar i sängen. På nattygsbordet ser hon mobilens display lysa upp i ett vitt sken medan den flyttar sig några millimeter på grund av vibrationerna. Ett sms. Det är ett verkligen ett sms från honom.

 


”Frukost?”

Ett ord. Ett frågetecken. Hon förundras över hur en enkel fråga kan göra allt så komplicerat. Hon vet vad hon vill svara, men hon vet också vad hon borde svara. Hon suckar djupt. En försiktigt bubblande lycka i magen men samtidigt en tung ångest-sten i bröstet. Hon vänder sig på rygg, och på mage, och tillbaka på rygg igen under de ljusblå lakanen och blundar. Lakanen luktar sköljmedel och lite rök. 

 

Efter att hon tappat bort sina vänner bland de hundratusenmiljoner andra människor på klubben, så stod hon ensam mitt på dansgolvet och plötsligt stod han bara där. Egentligen tycker hon att mentolcigaretter är det äckligaste i hela världen men det var något med hans blick och han sätt att röra sig mot henne. 

 

Hon reser sig ur sängen igen och tassar försiktig ut med mobilen i ett hårt grepp i handen. Hon öppnar balkongdörren försiktigt så att den inte ska gnissla och sätter sig på den rangliga plaststolen. Solen värmer hennes ben och hon läser igen. Ett så enkelt formulerat sms kräver ett lika enkelt svar. Ja eller nej. Hon skriver och skickar iväg snabbt så att hon inte hinner ändra sig och smyger in till sovrummet igen. Kroppen under täcket rör sig sakta. Hon kryper ner nära och pussar honom försiktigt i nacken.    

 


Han vänder sig sakta om och tittar på henne. De varma hasselnötsbruna ögonen brukade få hennes hjärta att volta värre än en kinesisk gymnast, men nu var det länge sen hon ens kände minsta lilla fladder. De hade älskat varandra så starkt att folk de mötte omöjligt kunde undvika den. De hade lovat varandra att aldrig, aldrig skiljas åt. Och det var nog mest därför de fortfarande höll ihop, om hon skulle vara helt ärlig.

Hon var så trött på honom.

”Du var ute länge igår.”

Han hade tydligen varit vaken när hon tumlade in genom dörren till deras gemensamma lägenhet. Fan. Paniken ilar igenom henne. Hon känner sig smutsig och försöker dra sig ifrån honom.

”Jag vet. Förlåt, det var inte meningen… Jag var… Jag menar, det blev så. Klara blev så packad, jag var tvungen att hjälpa henne men alltså…” Hon känner för varje ord hon får fram hur falskt det låter. Det är ett under att han inte ifrågasätter henne. Istället sträcker han ut armarna mot henne, försöker att dra henne till sig. Men hon slingrar sig ur hans grepp och kliver istället ur sängen. Hon börjar klä på sig. Ångesten dånar i hennes kropp. Men där finns också något mer. En längtan efter äventyr och passion.

”Jag ska till tandläkaren. Rutinundersökning. Hejdå.”

Hon rusar ut ur huset och springer iväg längs gatorna. Bara något kvarter ifrån fiket stannar hon för att hämta andan. Hon svänger runt hörnet och hennes ansikte spricker upp i ett stort leende.

 





Del 1 av mig, del 2 av Ellen, del 3 av Anna. Klicka på bilderna för bildkällor.

Hur tycker du att det ska fortsätta? Skicka in ditt bidrag i kommentarsfältet nedan.

 

Skrivstafett 2.

Här kommer fortsättningen av följetången som ni ska vara med och skriva! Detta är del 1 & 2 av en tiodelars skrivstafett och ni får skicka in era fortsättningar här i kommentarsfältet. Hur ni väljer att skriva fortsättningen är helt upp till er, men den ska vara ca 200-250 ord lång och sluta med något som är spännande att fortsätta på.

 

 


Söndag förmiddag, 11.28: hon vaknar av att solens vita, ettriga ljus pressar sig genom de tunna gardinerna och fram till hennes omtöcknade ansikte. Rummet är kvavt och kroppen känns så abnormt tung under duntäcket. Huvudet dunkar.


Gårdagen är höljt i ett dunkel och endast fåtalet fragment kan hon dra sig till minnes. Munnen är torr och hon fingrar på sina fnasiga läppar och påminns om den skäggstubbiga kind som hon mötte kvällen innan. Hans tunga andedräkt av öl och mentolcigaretter och så den där svarta blicken som gav henne kolsyra i benen. På stapplande ben tar hon sig till badrummet och ser sig i spegeln medan hon stödjer händerna mot handfatets kanter. Hon är rödögd, men blicken är också fylld av något annat. Kanske är det hopp. Hon minns hans kalla händer runt hennes midja, gåshuden och den behagliga rysningen utefter ryggraden. Minns hans entusiasm när de diskuterade radikalfeminism och hur de låg mitt på den stora, asfalterade vägen utanför den dånande klubben och skrattade högt och okontrollerat åt saker som hon inte längre kommer ihåg vad som var så roliga.


Hon dricker sig andfådd direkt från vattenkranen och går tillbaka till det inbjudande havet av täcken och kuddar i sängen. På nattygsbordet ser hon mobilens display lysa upp i ett vitt sken medan den flyttar sig några millimeter på grund av vibrationerna. Ett sms. Det är ett verkligen ett sms från honom.

 

 

”Frukost?”

Ett ord. Ett frågetecken. Hon förundras över hur en enkel fråga kan göra allt så komplicerat. Hon vet vad hon vill svara, men hon vet också vad hon borde svara. Hon suckar djupt. En försiktigt bubblande lycka i magen men samtidigt en tung ångest-sten i bröstet. Hon vänder sig på rygg, och på mage, och tillbaka på rygg igen under de ljusblå lakanen och blundar. Lakanen luktar sköljmedel och lite rök. 

 

Efter att hon tappat bort sina vänner bland de hundratusenmiljoner andra människor på klubben, så stod hon ensam mitt på dansgolvet och plötsligt stod han bara där. Egentligen tycker hon att mentolcigaretter är det äckligaste i hela världen men det var något med hans blick och han sätt att röra sig mot henne. 

 

Hon reser sig ur sängen igen och tassar försiktig ut med mobilen i ett hårt grepp i handen. Hon öppnar balkongdörren försiktigt så att den inte ska gnissla och sätter sig på den rangliga plaststolen. Solen värmer hennes ben och hon läser igen. Ett så enkelt formulerat sms kräver ett lika enkelt svar. Ja eller nej. Hon skriver och skickar iväg snabbt så att hon inte hinner ändra sig och smyger in till sovrummet igen. Kroppen under täcket rör sig sakta. Hon kryper ner nära och pussar honom försiktigt i nacken.    

 




Del 1 av mig, del 2 av Ellen. Klicka på bilderna för bildkällor.

Hur tycker du att det ska fortsätta? Skicka in ditt bidrag i kommentarsfältet nedan.

 

Läppstiftsfläckar, fadderbarn och applådtack.

Bra saker som har hänt er på sistonde:

Pinned Image

?Fick precis en hundvalp.



?Att min rumskompis som är lite mer än en kompis, även om vi aldrig kyssts, hela tiden kommer mig närmre. Som person. Häromdagen sa han: ?Är det inte så att vi har en väldigt fin kärlek mellan oss? Jag tror det är lite så att vi har börjat älska varandra.?, och han göra mig lycklig och matt hela tiden. När han knackar på sent på kvällen bara för att ligga sked en liten stund eller ge mig en godnattkram. Det är fina stunder det.

?Måste skriva en sak till: när jag hade teaterföreställning förra veckan och min helt fantastiska teaterlärare (som (FAN FAN FAN) har flickvän, men det är en mindre lycklig historia?) bjöd på vin på ett berg och bara var så himla bra och tryckte min hand när vi gjorde teaterövningar och frågade vad jag hade under hakan och slog mig på näsan när jag tittade ner. Han gör mig så himla glad, han är entusiasmen och glädjen själv. Satan i gatan också att inte jag hann först.

?Solen skiner och han älskar mig. Allt är bara lättare, när man cyklar kan man trampa dubbelt så fort.

?De har äntligen börjat sälja svenska tjugokronorsjordgubbar på torget.

Pinned Image

?Jag hade den bästa fredagskvällen på länge. Jag och massa vänner satt ute och grillade mat i solnedgången, vi spelade fotboll på en åker, dansade bugg utav bara fan, min bästaste killkompis satt och spelade mina favoritlåtar på gitarr för mig. Kvällen avrundades med att jag fick min bästa vän (som var lite trasig just då) att skratta högt fastän hon hade tårar rinnandes ner för kinderna. Bästa känslan.

?Jag var så nervös att jag inte kunde sova kvällen innan lagtävlingen i hästhoppning eftersom min ponny inte hoppat så bra de tidigare dagarna, men på en gång när jag satt upp nästa dag så kände jag att han var sig själv igen och vi gjorde en så sjukt bra runda och lyckades till och med vinna med laget. Ägnade hela kvällen åt att upprepa det för mig själv för att försöka förstå vad vi faktiskt gjort och att inse hur himla underbart fin häst (eller bästa vän om man så vill) jag har.

?Att sommaren äntligen kom och att jag fick dansa tryckare till I want it that way. (vilket resulterade till stora och många läppstiftsfläckar på en vit t-shirt?)

?Plockade ihop presenter till mitt finaste fadderbarn och skickade iväg ett paket till henne, långt bort till Indien. Tänkte igenom varje sak otroligt noga, hoppas på att hon ska minnas mig och att hon fortfarande har kvar någon av sakerna då jag träffar henne nästa gång i december. Blir så himla glad då jag tänker att hon kommer att bli så glad över mina presenter.

?Vi låg på rygg bland nässlor och grenar mitt i natten och pratade om varför allt blev som det blev, om våra trasiga hjärtan och om hur vi ville spola tillbaka tiden, han tyckte att jag borde tänka på mina egna känslor istället för andras och sen hånglade vi för första gången sen i september trots att det var helthelthelt förbjudet.

Pinned Image

?Förra veckan ramlade jag och min bästa vän av stolarna på tunnelbanan, enbart på grund av en jättestor skrattattack. Sådär stor så att alla runt omkring började skratta med oss. Det var det bästa på väldigt länge.

?Min farmor har Alzheimers och alltid när vi pratar brukar konversationen max hålla i fem minuter innan hon glömmer vad vi pratat om och börjar om på samma konversation igen, fast från början. Men idag när vi två satt och delade på en kebabtallrik till lunch så kunde vi prata och prata och prata utan att det började om från början och det kändes som att det var farmor för fem år sedan (innan sjukdomen) jag pratade med. Jag blev lycklig för jag har saknat min farmor så.

?Igår fick jag tillbaka min novell med ett A på. Min lärare sa också ?Du har talang för det här, du har ett väldigt bra skrivarspråk?. Dog av glädje.

?Mitt hjärta har trasats andra vårar, men nu är det snart juni och igår när vi låg i solen tog han min hand och drog fingrarna genom mitt hår.

?Jag bytte från natur, där cirka alla jag känner ska gå, till ett främmande estet och jag tror att det är det bästa jag har gjort.

Pinned Image

?Min morbror kom hem från sjukhuset igår. Och idag använde han termen ?vi? om ?oss? som det mest naturliga i hela världen.

?Idag så hade min folkis vårfest. Vi stod och dansade så att kläderna fick svettfläckar och jeansen klibbade. Jag har aldrig haft så kul förut när jag dansat nyktert, antar att det räcker med en varm sommarsol och härliga vänner för att jag ska bli helt berusad på livet. Nu är det 3 dagar kvar av detta underbara folkisår och jag vill bara säga till alla: gå folkis! Gå verkligen folkis!!!

?Den senaste veckan har jag spenderat i Paris med min mamma och vi bråkade inte, eller ens tjafsade, en enda gång. På en hel vecka! Och på vägen hem idag sa hon: ?Judith, du och jag, vi har kul tillsammans.?

?Mötte upp en bästa vän för en långfrukost en morgon nu när det varit sådan sommarvärme. Vi fikade i nästan tre timmar och pratade endast om drömmar och framtidsplaner. Blev så pepp och fick verkligen påladdat med energi. Känner att jag kommer orka det sista som är kvar i skolan nu.

?Efter 7 år har jag idag dansat min allra sista föreställning. Under applådtacket slöt jag mina ögon och njöt. Sög åt mig publikens jubel och applåder. Sög i mig luften, sög i mig känslan. Mina ögon fylldes med tårar, idag, ikväll, ha jag dansat mitt sista steg på den där scenen. Det gör ont att veta. För dansen är mitt hem, mitt uttryckscentrum. Men jag är samtidigt tacksam, så otroligt tacksam. Tacksam för att min lärare uppmuntrat mig och fått mig attt utvecklas något enormt. Tacksam för att jag och sex andra tjejer blivit utvalda till en särskild dansgrupp som har ?det lilla extra?. Tacksam för att jag fått vara med. Tacksam för att jag fått uppleva. Tacksam för att jag fått chansen.Mitt hjärta kommer alltid att dunka i takt med musiken.

Pinned Image

?Skapade ett av mina bästa minnen härom veckan: Jag var i London och där träffade jag en kille från Israel när vi var ute och dansade. Hans namn var River (!), han hade snälla, bruna ögon och pratade om mänskliga rättigheter och kvinnor på ett väldigt vackert vis. Några dagar senare åkte jag hem till honom och hans kompisar som bodde i ett kollektiv. Fick dricka öl och äta israelisk mat och röka inomhus. Sedan ägnade vi hela natten åt att lära känna varandra och på morgonen åkte jag hem!

?Jag och bästa min vän satt på ett tak och drack folköl och delade på en ölkorv och solen gick ner och fyfan vad hon är den finaste.

?Han och jag stod i duggregnet och väntade på bussen, alldeles för sent på natten, eller tidigt på morgonen, på väg hem. Jag frös i min jeansjacka och jag tror han frös i sin läderjacka för han stod och huttrade mot en stolpe. Han tittade ner i marken och jag frågade flera gånger om det var något speciellt. Fick nej som svar varje gång, tills jag till sist sa att han kan berätta allt för mig. Då tittade han upp, såg mig rakt in i ögonen och sa att han var glad. Jag frågade varför och efter en stund svarade han ?För att jag kan göra såhär?. Sen tog han tag i mig och kysste mig.

 

 

Blåbärsris, pannkaksstekning vid midnatt och vattenkrig.

Vad himla fint ni skrev här inunder. Här kommer några av era kommentarer:

? Gick hem med en kille jag egentligen inte känner som jag sen låg och pussades med till halv tre dagen efter. Och hans lägenhet var otroligt mysig med en bild av Karl Marx och en serie av Liv Strömquist uppsatta på väggen.

? Jag hittade det mest magiska stället. En liten bit skog med gamla stenmurar och blåbärsris. Gick runt där helt själv hur länge som helst, följde murarna, fotade, lyssnade på skogen, utforskade allting, njöt av värmen och kände mig som någon spännande karaktär i en bok.

? Mitt huvud skriver dikter helt utan ansträngning, och jag kan promenera mina vanliga promenadvägar utan bedövande musik i öronen.

http://media-cache4.pinterest.com/upload/209276713904322293_8hCOkB83_c.jpg

? Fick höra att han tyckte att jag var snyggast i skolan.

? Du vet? När han kramar mig längre än de andra, sitter ett trappsteg högre upp en mig och håller om mig samt har hakan på mitt huvud och skrattar åt mina skämt. Bara småsaker, precis som hans fräknar, men samtidigt är det svårt att undgå.

? Mammor och pappor.



? Han tog min hand och höll den trots att hela hans släkt var där


? Jag fick reda på att jag ses som ?den där snygga i nian?. JAG! Jag. Kan inte förstå det men det känns ganska bra. Ändå.


? För någon vecka sedan eller lite mer hade vi slutprov och jag brydde mig inte om att duscha eller ta på mig rena kläder för annat var viktigare i livet helt enkelt. Jag gick igenom stan och kände mig äcklig och ful. Då möter jag en familj med två små barn, en pojke och en flicka. Flickan vinkar till mig och ler stort, jag vinkar tillbaka och går förbi familjen. Pojken, som kanske är fem år, cyklar snabbt ikapp mig på sin cykel med stödhjul, stannar framför mig, ser på mig med ljusblå ögon och säger: ?Vad fin du är?. Jag smälte.

http://media-cache4.pinterest.com/upload/24206916717293386_Ck7hwFST_c.jpg


? Följde med en skitblyg kille hem som lånade mig en tshirt att sova i och inte ville ligga, bara mysa. och även fast jag nog inte tänker träffa honom igen så känns det så jävla skönt, för det är ett steg på vägen mot att komma över mitt ex. tror snart att jag är där nu.


? Jag sa till honom, att mig bör man vara försiktig med. Att jag bär på så mycket skit, och jag stänger mig själv så mycket så att alla tillslut håller sig undan. Men han vägrar att backa. Så därför ska inte jag heller backa.


? Hade för mycket folk hemma hos mig och folk stekte pannkakor när klockan var långt efter midnatt. bestämmer mig för att inte bry mig över röran precis just då och kommer tillbaka tjugo minuter senare och hittar alla tallrikar och stekpannor och smetskålar diskade. uppradade och staplade. fina vänner.


? Mina två bästa killkompisar stoppade om mig i en säng på en fest för att jag var trött och lite väl full. När den ena av dom kramade mig godnatt så höll han så hårt och pussade mig vid örat. Han är kär i mig och äntligen, äntligen börjar jag känna något likadanthttp://media-cache2.pinterest.com/upload/209276713904322298_arFFGwO4_c.jpg


? För exakt 24 timmar sen satt satt jag och några vänner på en bänk på skolgården till vår gamla lågstadieskola. Vi pratade, skrattade och mindes. Mindes framför allt tiden när vi var sisådär nio år och lekte häst på rasten. Mindes att vi hade hemliga spök-klubbar och band med miljarder nykelringar runt våra spinkiga barnhalsar. Vi pratade om - och mindes allt roligt och stört som vi gjort tillsammans och vi förstod hur fint det är att dela en barndom.


? Min bästa pojkkompis kom hem ifrån Spanien över helgen och som tusen gånger förut räddade han mig ifrån en tråkig fest och vi rökte inomhus ifrån hans nittiosäng (som egentligen är för liten för två men perfekt för en passionerat knepig tvåsamhet) och pratade om hur liten man egentligen är och hade morgonsex och ba stängde ute världen.

Nu har jag hopp om pojkar, om brunbrända bröstkorgar och om kyssar som smakar tandkräm igen. Woho!


? Jag och bästastebästaste pojken hånglade och kedjerökte på en uteservering hela förmiddagen igår.
Och mitt ex som jag var olyckligt våldsamt kär i förra året (och året innan det) gick förbi och såg alltsammans.

Det kanske låter löjligt men det kändes så jävla bra, det kunde han ha, den jäveln.http://media-cache7.pinterest.com/upload/209276713904625603_QfFbOk6r_c.jpg


? Vi är bara tjugo år men bor redan i hus på landet uppe i Norrland, vi har inga direkta grannar så vi har infört nakensöndag. Bästa dagen att strosa runt naken med morgonrock på!


? När min brorson säger mitt namn för första gången slår hjärtat lite fortare.


? I lördags hade jag vattenkrig med min pojkvän och en av mina närmsta vänner. Vi sprang omkring med grannbarnens neonfärgade vattenpistoler och bara skrek och lekte.


? Kom hem matförgiftad och försenad från köpenhamn, klev ut i tjugo grader i min lilla småstad som jag snart flyttar ifrån. syrenerna är nyutslagna, studenten hägrar och allt är så smärtsamt vackert men förgängligt.


? Min gulliga gammelfarmor Rosa på 86 år skickade en vänförfrågan till mig på facebook i torsdags. Bara för att hon precis har skaffat sig en alldeles egen iPad och för att, som hon själv uttrycker sig, ?lära känna den yngre generationen?.

http://media-cache-ec0.pinterest.com/upload/209276713904298742_3RfdlSzO_c.jpg

 















 

Dans på stolar, musikaler och sjöjungfruhår.

Här kommer den andra och sista delen av era kommentarer. Tycker om er så himla mycket.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904322292_esh50t7L_f.jpg

I dag på morgonen vaknade jag bredvid världens varmaste människa. Killen med världens finaste hår, världens finaste tänder och med en röst som gör mig vårig inombords.

Jag har träffat en ny kille, efter att ha legat och gråtit över mitt ex i ett år. En sprillans ny kille med ärliga ord och tid för mig. Tänk, efter ett år av ful smärta, vakna nätter och svullna ögon så blir det fint.



Min pojkvän hade varit på ett sjukhus i en annan stad ganska länge. En dag när jag åkte dit så la han inte märke till mig när jag kom, han var så svag. Jag satte mig på en stol bredvid hans säng och klappade honom över handen. Inuti kände jag hur allting föll ihop, tills han tog min hand och tryckte till. En, två, tre gånger. Vi brukar göra så. Som jag, älskar, dig.

För i övrigt så mår han bättre nu. Igår tog han en promenad för första gången sedan han kom hem från sjukhuset. ?går det bra?? frågade jag. Han hyschade och svarade ?nu njuter vi?.


Att han gillade min facebookstatus.

Ikväll när jag satt och kollade på Big Brother och gosade med min katt, lät det som att hon fick en orgasm och, snuskig som jag är, skrattade jag och tyckte att det var lite fint.


När personen som jag tycker är vackrast i hela världen låter mig värma mina händer innanför hans jacka.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904322286_FL56oQsw_c.jpg

På sistone när någon har frågat mig vad jag har haft för mig eller hur början på året har varit, har jag inte riktigt kunnat svara för allt jag minns av januari och februari är Honom.


Han kallar inte mig hans skatt. utan hans: skattis. gulligaste jag vet, när han lägger till -is på orden. Min finis.


Den här veckan hade jag och massa nya människor picknick 4 gånger.


Att jag insåg att staden jag bor i just nu är så himla vacker och jag är så lycklig som får bo här i ett år.

När jag, tidigt i lördags tränade livfulla åttaåringar, vi lekte en lek och laget jag ledde vann. Då sprang den där lilla härliga men ack så busiga killen fram till mig med sina havsblåa ögon och röda kinder och sa ??Frida, Frida, FOT-FIVE!? I stället för high five, sträckte fram det korta benet och tittade på mig med ett gladare ansikte än någon annan.

Under lördagsnatten träffade jag på en ung man som inte var klaustrofobiskt nära och kiknade i skratt som en hoppfull liten pojke på julårsafton. Det var alltid en halvmeters mellanrum mellan oss när vi dansade på ett smockfullt dansgolv med glassplitter under skorna. Jag minns att han sa att jag var vacker men jag låtsades inte höra det utan bara spann vidare på allmänna samtalsämnen.

När min fina fina vän som studerar alldeles för långt ifrån mig i veckorna och bara kommer hem till helgen sade till mig ??jag har gått hela veckan och velat berätta detta för någon men den enda som skulle förstå är du?. Då blev jag alldeles vänskapskär i henne.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904322298_arFFGwO4_f.jpg

Att jag som fått ångest av att behöva äta minsta lilla såsklick eller portioner större än en två-årings, åt en hel semla igår. Helt utan tårar, bara massor njutning av söt mandelmassa och len grädde. Nu ser jag bara ljust på framtiden. En glad, underbar, frisk framtid.


I helgen blev jag gudmor till min fina systerson och jag är inte ens 18 fyllda. ?h, vad det känns bra i hela kroppen!


När min bästa killkompis höll min hand och sedan kröp över i min säng i lördags trots att vi flera gånger pratat om att vi är alldeles för bra kompisar för att låta något hända mellan oss.


När min favoritgosse köpte en extra handkontroll till sitt Wii bara för att vi skulle kunna spela Super Mario tillsammans.

Det som först var tomma sms blev djupa samtal, något som nu mynnar ut i en kärlek djupare än någonsin. ?nskar bara att jag fick uppleva hans närhet här och att det inte vore 2165 kilometers avstånd mellan våra hjärtan.

Jag dansade på en stol hela lördagskvällen. Var så himla galen.


Jeg har bestemt meg for å fortsette og leve.

Jag vågade. Jag vågade lägga armen om honom, och när jag blev nervös och började fumla med handen lade han sin hand om min arm för att jag skulle hålla kvar.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904322293_8hCOkB83_f.jpg

Jag råkade kyssa min bästa vän. Och somnade en meter ifrån honom och kunde inte sova för nu har jag förstört allt tänkte jag. Och på morgonen gick jag upp innan han vaknat och skulle precis gå när han plötsligt var där med sina långa armar som jag aldrig riktigt varit nära på riktigt han frågade vart jag skulle så tidigt, pekade ut genom fönstret på den deprimerande februarimorgonen och frågade om jag verkligen ville ut dit. Så drog han ner mig i sängen och så låg vi där och myste hela dagen istället, och varje låt vi lyssnade på tyckte vi passade in på oss.


Mamma har äntligen fått tillbaka lite hår efter alla cellgifter!

Jag insåg hur mycket jag älskar min skola och alla mina klasskompisar. Det var en helt vanlig svenska lektion, plötsligt blev jag helt varm i hela kroppen och jag insåg att jag valde helt rätt gymnasium.

Under några månader, som ibland känts som en evighet och ibland som några sekunder, har jag fått möjligheten att uppleva det underbara med att medverka i en musikal. Fast dessa månader även har varit fyllda av tårar, stress och irritationer har de också vara bland de bästa i mitt liv. Och sen, när vi stod där alla tillsammans på premiären, fanns det bara ett stort lyckorus inom mig. Det var magiskt och väldigt fint.

Jag körde för första gången från Stockholm i lördagskväll, och det blev en fruktansvärd snöstorm. Så hemsk att jag trodde att vi skulle dö och jag ville mest spy där vid ratten. Det var mörkt och halt och blåsigt och jag såg ingenting. Det värsta jag någonsin gjort.
Det fina med den här upplevelsen var när vi tillslut var tillbaka i Jönköping, när mina fina vänner som satt i bilen sa hur imponerade de var av mig. De fina var att de sa att jag var deras nya hjälte.

När jag vaknade av att han tittade på mig och sa med viskande röst att jag är hans allt och att vi nog borde ligga kvar där i sängen resten av dagen, för världen kunde visst klara sig utan oss, men han kunde inte klara sig utan mig.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904298745_5zxqEBmV_c.jpg

Att min 7åriga kusin sa till mig att jag såg ut som lilla sjöjungfrun efter att jag färgat håret.

Jag satt bredvid honom framför en geografifilm i en grå lektionssal i fredags och skrev hemliga meddelanden på anteckningspappret emellan oss. Han luktar så gott och säger alltid de mest briljanta sakerna och jag dör lite inombords varje gång hans hand snuddar vid min.

Jag skickade ett blandband (läs: cd) med alla våra låtar till honom för att han ska förstå att vi passar så bra ihop. Offrade alla mina my little pony-klistermärken så nu får han fan fatta.


När jag igår skrev ner allt jag kände och tänkte om den där pojken jag träffade två gånger för två år sedan men inte riktigt kunnat släppa på väg hem från skolan. Väl hemma hämtade jag tändstickor, ett vedträd samt en kniv och gjorde upp en eld i trädgården där jag brände papperna. Idag har jag kunnat tänka på annat.

Idag vaknade jag sådär snusk-tidigt och hade världens jävla skolångest innan jag såg ett sms från min bästa vän som hade skrivit: ??dagens väder är lika fint som du?.


Imorgon ska vi fika tillsammans. Han har tusen facebookvänner. Men ändå vill han fika med mig.

Jag har en egen dansk. Och han säger ständigt att han savner mig.











 

Skuttande hundar, skratt i skidliftar och Titanictårar.

Ni har skrivit så hårresande fina kommentarer i inlägget inunder. Vill krama er allihopa. Här kommer utdrag från några stycken (klicka på bilderna för att komma till bildkällan):

http://static3.devote.se/blog_archive/floras/2.bp.blogspot.com_-4M9W0iyiZew_TyRP79FW6gI_AAAAAAAAEYU_Q_vyhcaWNsk_s640_F1050017_.jpg

Det finaste som hänt mig? Det var när jag blev kär i min kollega. Jag blev arbetslös och trodde aldrig att jag skulle se honom igen. Men där stod han, utanför min ytterdörr, med snö i håret och ett leende på läpparna. Och han berättade att han var kär i mig.

Han får mig att glömma att mamma är sjuk. Han håller om mig två sekunder längre än alla andra när vi ska säga hejdå. Så känns det i alla fall.

Jag träffade mitt ex i helgen för första gången på två månader, han satte på låten jag saknar dig mindre och mindre med melissa horn och sa jag tänker på dig när jag hör den här låten Ellen. Fast tvärtom, jag saknar dig mer och mer.



Att dansa tills fötterna värker till Råger Pontare i en skogsstuga med några av de finaste.

När solen sken för första gången på fem hundra år för någon vecka sedan. Den värmde på riktigt, det droppade från taken och jag kunde ha min tunnare jacka på mig igen. Man får ju nästan lite hopp om livet.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904298742_3RfdlSzO_f.jpg


Att efter en mörk, tung vecka lyckas ta sig upp genom att umgås med de bästa jag har.

Sitter i min pojkväns mammas lägenhet i Haninge för första gången, och får borsta hans lillasysters hår och sen fläta det, innan hon ska sova. Kändes så otroligt fint bara.


Min bästavän som vart utvisad tillbaka till sitt hemland Ryssland berättade att han kommer hem i april. Jag saknar honom så och tårarna forsade ner som om jag precis hade sett Titanic.

Jag har känt mig så himla ensam på sistone. Det har känts som att det inte finns någon som jag i den här kalla i stan och och det har känts så länge. Men nu i veckan har det kanske vänt. Jag kanske håller på att få en ny, väldigt fin och likasinnad vän. Det känns så himla fint.

När pojken som är vackrare än vackrast, väldigt alldeles jättemycket för snygg för mig, ringde mig fem gånger på raken och bad mig sova sked med honom just inatt. (och jag kunde ju inte tacka nej och nu är jag helt rusig över att ha sett honom i vita kalsonger och bar överkropp)

Jag har kommit igång lite med att träna med min lilla hund igen. Det är helt sjukt vilken lycka jag känner när hon springer runt ute i snön och hoppas och skuttar.


http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904276442_Q2u5DT4G_f.jpg

Han sa att jag var fin på alla hjärtans dag.

Jag är så kär så det finns inte. Jag älskar honom lite mer för varje dag som går. Och jag hoppas att jag får spendera den här våren med honom, och gärna resten av årstiderna. Och gärna mycket mer.

Att trots skitdagar med blöta skor, människor som inte förstår sig på mig eller jag dem och mitt jättejobbiga tappa-bort-allt-syndrom så lyckas ändå en människa ta fram mitt skratt och min glädje. Världens absolut bästa pojkvän som hänger med i alla svängar, tjat om socialism och utbrott vid hunger och sömnbehov. Han gör världen så himla vacker.

När jag fick gå själv med killen jag är kär i från skolan till stan. Det var torsdags eftermiddag, han sparkade i snön och jag tänkte att han gick saktare än vad han brukade göra.


När han målar hjärtan med sina fingrar på min hud och säger att han älskar mig.

Jag berättade hur lycklig jag var att han var min, och hur jobbigt det hade varit att se honom varenda dag i skolan i nästan ett år utan att få ha honom. problemet är i alla fall löst nu.

JAG ?R S? HIMLA IN I HELVETES J?VLA PANIKK?R I HAN SOM VISKAR I MITT ?RA ATT JAG ?R V?RLDENS FINASTE TJEJ OCH SOM SKRATTAR SOM ETT MONGO OCH HAR V?RLDENS FINASTE LEENDE.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/156570524514845678_c54JY20K_f.jpg

Sedan pussades vi på en parkbänk och han sa att han önskade att det inte vore så många timmar och ett helt hav emellan oss för det här ville han göra oftare.

Att en av mina killkompisar skickade ett sms till mig genom lördagsnatten där det stod:
??du är perfekt precis som du är.?

När min pojkvän kramade mig hårt hårt och mellan tårarna viskade att han ska göra allt i sin makt för att aldrig mer gör mig besviken.


Jag köpte nånting som tv reklamat ut och som jag inte förväntade mig skulle funka men som faktiskt gjorde det.

Vi åkte snowboard, tittade ut snygga killar i liften, ramlade i branta backar, bakade tårta, drack té, låg uppe sent och pratade och jag var så himla glad. Det tändes en gnista hopp inom mig, att trots att vi inte ses lika ofta, hon och jag, så kommer vi alltid att vara vänner.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904298834_a4Y6H9MG_f.jpg

Han hade bokat platsen bredvid mitt egna säte av säkert tvåhundra platser i samma salong! hur stora är oddsen? ??visst är världen liten?? sa han, och varje gång han ville viska om något som hände på scenen, som han tyckte var roligt, så kom en vindpust av bästa parfymen och bästa killen. så himla hemligt kär.


Att efter en längre depression och tankar att döda mig själv för att jag inte orkade mer älskar jag mitt liv mer än någonsin. Till er alla; Mår du mindre bra? På något plan? PRATA OM DET! Sök gärna hjälp. Inga problem är för små.

För några dagar sen hade jag min första långa konversation ensam med honom, och det var han som tog initiativet!

Det var fint att för första gången på flera veckor få byta ut fosterställningen på badrumsgolvet mot dans dans dans och komplimanger från vackra främlingar. Jag klarar mig själv.

http://media-cdn.pinterest.com/upload/209276713904298817_iCbJWRCl_c.jpg






 

Veckans mest lsta artiklar

Veckans bloggtipsDevote gillar: KoftanRecept: Hot chicken wings
En gratis blogg frn Devote.se. Starta en blogg du ocks.  http://floras.devote.se